Nu Addis Ababa
Rom Nästa
Sen Stockholm
Snart hemma!
onsdag 6 oktober 2010
Sista dagarna i Afrika! 4-8/1
Sitter på flygplatsen, väntandes på planet som ska ta oss hem igen. Det är en konstig känsla, två månader i Afrika är förbi, 58 dagar. Det som varit mitt liv i två månader ska nu bytas ut mot vardagen hemma. Sommar kommer att bli vinter på ett dygn. Människor man lärt känna kommer att försvinna. Sovsäcken kommer att bytas ut mot ett varmt täcke. Matkåsan mot tallrik. Allt kommer vara som vanligt igen. Det känns bra att komma hem igen. Att byta ut busstaket mot mitt rum. Komma hem till min älskling.
Sista dagarna här har varit jobbiga, med snuvig näsa, har inte gjort annat än att räkna ner dagarna och längtat hem.
Masi mara imponerade inget särskilt på mig, fast egentligen borde det ha gjort det. För mycket hemlämgtan och för mycket lera gjorde att det inte riktigt gick att njuta av miljö och djurliv. men något som var fantastiskt var geoparderna vi fick se. Vi fick till och med se en jakt.
Nu väntar några långa långa flygtimmar men snart är vi hemma! =) Ses snart!
Sista dagarna här har varit jobbiga, med snuvig näsa, har inte gjort annat än att räkna ner dagarna och längtat hem.
Masi mara imponerade inget särskilt på mig, fast egentligen borde det ha gjort det. För mycket hemlämgtan och för mycket lera gjorde att det inte riktigt gick att njuta av miljö och djurliv. men något som var fantastiskt var geoparderna vi fick se. Vi fick till och med se en jakt.
Nu väntar några långa långa flygtimmar men snart är vi hemma! =) Ses snart!
2-4/1-2010
Ngororokratern var sagolik, som plockad ur en drömvärld. Fantastiskt landskap. Massor av djur, elefanter som stod bara nån meter från vår bil. Vi fick dock den halvt senila gudien, mohammed, som inte såg skilland på en hyena och ett vårtsvin. Men han gjorde sitt bästa. Han var rätt gullig.
Efter Kratern begav vi oss mot Nairobi, kenya. den "korta" bussdagen som blev minst sagt skitlång. Vägarna sög, det ösregnade och vi körde fast i leran vilket slutade att hela bussen var en lerhög och bajsbrun. På grund av detta blev lunchen flyttad till klockan fyra. Frukost åtta, lunch fyra, middag åtta = Blodsockernivå noll (prata inte med mig). Men till det bra, vi fick en skitgod middag igår, Libanieskt på fin restaurang i naorobi. Grymt gott, hamnar på topp 5 listan.
Idag åkte vi mot Masi mara, hemsk resa i minibuss på buckelväg som lutade 85 grader. Vi fastnade så klar även här. Men vi kom fram aningen omskakade tillslut. Helrutten camping, men vi bor i alla fall tre och tre i varje rum. Tummen upp.
I eftermiddag har vi varit på något som skulle kunna klassas som Världens sämsta Safari. typ 30 minibussar som slirar runt på samma ställe i leran och skrämmer bort alla djuren. Som ett stort skämt! men vi skrattade åt alla ruttna bussar.. så lite roligt var det.
Imorgon ska vi ut med bussarna igen, lär sluta i total katastrof om det fortsätter att regna som det gör nu. HA HA. Jag hoppas vi lyckas ta oss härifrån innan torsdag.
Efter Kratern begav vi oss mot Nairobi, kenya. den "korta" bussdagen som blev minst sagt skitlång. Vägarna sög, det ösregnade och vi körde fast i leran vilket slutade att hela bussen var en lerhög och bajsbrun. På grund av detta blev lunchen flyttad till klockan fyra. Frukost åtta, lunch fyra, middag åtta = Blodsockernivå noll (prata inte med mig). Men till det bra, vi fick en skitgod middag igår, Libanieskt på fin restaurang i naorobi. Grymt gott, hamnar på topp 5 listan.
Idag åkte vi mot Masi mara, hemsk resa i minibuss på buckelväg som lutade 85 grader. Vi fastnade så klar även här. Men vi kom fram aningen omskakade tillslut. Helrutten camping, men vi bor i alla fall tre och tre i varje rum. Tummen upp.
I eftermiddag har vi varit på något som skulle kunna klassas som Världens sämsta Safari. typ 30 minibussar som slirar runt på samma ställe i leran och skrämmer bort alla djuren. Som ett stort skämt! men vi skrattade åt alla ruttna bussar.. så lite roligt var det.
Imorgon ska vi ut med bussarna igen, lär sluta i total katastrof om det fortsätter att regna som det gör nu. HA HA. Jag hoppas vi lyckas ta oss härifrån innan torsdag.
1/1-2010
NYTT ÅR
Nytt år, nya möjligheter och nya äventyr! Just nu är vi på äventyr i Nogororokratern. Helt fantastic. Landskapet går inte ens att beskriva. Det är en vulkan som en gång i tiden exploderat och denna gigantiska krater bildades. Imorgon ska vi ner i kratern, där djurlivet verkligen lever. I natt sover vi i tält, värsta mys
Goo natt!
Nytt år, nya möjligheter och nya äventyr! Just nu är vi på äventyr i Nogororokratern. Helt fantastic. Landskapet går inte ens att beskriva. Det är en vulkan som en gång i tiden exploderat och denna gigantiska krater bildades. Imorgon ska vi ner i kratern, där djurlivet verkligen lever. I natt sover vi i tält, värsta mys
Goo natt!
29-31/12
Vi åkte ifrån zanzibar med spykatameranen, men tack lov utan spyor. Har spytt i två värlshav under denna resa, rätt coolt faktiskt. Kom till värsta sunkiga campingen utanför Dar Es Saalam, silversands. Låter ju bra, var inte så bra. Tack och lov att bara var sova som gällde. 30/12 åkte vi till Arusha, världens längsta och världens värsta bussdag. 14 timmar på svettbussen. Dessutom de två sista timmarna med magkramper. Ett vanligt tecken på en kommande diarréattack.. ha ha.
Nyårsafton var trevlig, perfekt att fira här i Arusha med liveband vid poolen och allt. Det blev kramkalas vid tolvslaget, plus champange och till och med lite fyrverkerier. Igår fick vi köttbullar, potatis och lingonsylt. Så himla gott. Svenska mat gillas efter två månader med konstiga grytor.
Vi stannade för att se Kilimanjaro under den förskräckliga resedagen, det gjorde saker lite bättre. En häftig syn och så har man även sett snö under denna resa.
Idag ska vi till kratern, tror det kan bli en av resans absoluta höjdpunkter. Där ska vi bo i tält i nationalparken, bara hoppas att inga djur kommer och smaskar på oss.
BARA sex dagar kvar nu!
Nyårsafton var trevlig, perfekt att fira här i Arusha med liveband vid poolen och allt. Det blev kramkalas vid tolvslaget, plus champange och till och med lite fyrverkerier. Igår fick vi köttbullar, potatis och lingonsylt. Så himla gott. Svenska mat gillas efter två månader med konstiga grytor.
Vi stannade för att se Kilimanjaro under den förskräckliga resedagen, det gjorde saker lite bättre. En häftig syn och så har man även sett snö under denna resa.
Idag ska vi till kratern, tror det kan bli en av resans absoluta höjdpunkter. Där ska vi bo i tält i nationalparken, bara hoppas att inga djur kommer och smaskar på oss.
BARA sex dagar kvar nu!
28/12
Dagen på stranden
Solat solat solat, ätit massa god mat. Bra dag. Imorgon lämnar vi fantastiska Nugwi för att åka tillbaka till fastlandet och vidare upp mot Arusha.
CarpE DiEm För FAN
Solat solat solat, ätit massa god mat. Bra dag. Imorgon lämnar vi fantastiska Nugwi för att åka tillbaka till fastlandet och vidare upp mot Arusha.
CarpE DiEm För FAN
27/12
Snorkeltur på schemat. Inledde det hela med sjösjuka och lite spya, så går det när man åker snigelbåt i höga vågor efter 2 pannkakor till frukost. No good. Men det gick över lika fort som det slog till. Snorkligen var härlig, såg en massa coola fiskar, massa hitta Nemo fiskar. Vi fick även fantastisk lunch på stranden. Lyckades brännan mig rejät också, det är så gott som dags nu liksom.. Imorgon har vi en heldag att bränna lite mer! Nungwi är AMAZING och här vill jag vara med min älskling! Åka hit? <3
26/12
Vi kom till värsta paradiset idag, Nugwi. Kritvita stränder och turkost kristallklart vatten. Här kan vi verkligen njuta och slappa i ett par dagar. Nu jobbas det på brännan. Imorgon drar vi ut på snorkeltur!
SOOOOL
SOOOOL
25/12
Ny dag på Zanzibar. Tar det lugnt idag på förmiddagen. det blev en lång, god pannkaksfrukost imorse. Sitter och ser ut över havet och samlar ihop lite tankar och lyssnar på musik, smälter intryck. Vi gör, ser och stöter på så mycket som är helt nytt, helt främmande hemma i "vår värld", och allt behöver tid för att smältas. Det är en Stor skilland mellan kultur och kultur. Det finns inte en likhet mellan En svensk och en afrikan. När vi går på stan här täcker vi våra kroppar så mycket det går, allt för att visa respekt. Gör man inte detta kommer du bemötas av många otrevliga blickar. Det är bara att ta sedan dit man kommer. Det är nog väldigt nyttigt.
I eftermiddag ska vi på ett museum i stonetown, ett slavmuseum, allt för att lära oss lite om zanzibars historia. Slavhandeln var högst aktuell här, något som man sällan hört om. Ikväll blir det troligen food market också, matmarknaden som öpnnar när solen går ner, ska tydligen vara fantastisk mat till billig peng. Slipper man magsjuka så är det lätt värt det ;)
"The real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes but in having new eyes"
Kväll
Vi har hunnit med massor idag! Vi åkte in till Stone town vid lunchtid, där blev det lokal mat. Sen begav vi oss till Slave trade market, en minnesplats för slavhandeln. Vi gick en guidad, mycket givande tur. Vi blev visade ner i cellerna (under jorden) där slavarna höll fångade innan de skulle säljas på aktionen. 75 människor höll fångade på en yta av 10 kvadratmeter. HELT SJUKT. Jag fick kalla kåra där nere, så skrämmande. Fruktansvärt många människor har dött där nere.
Det är en skrämmande historia kring det hela, men verkligen värd att berättas:
Slavarna (afrikaner) samlades i cellerna där de fick vara helt utan mat och vatten i två dagar, under den tiden torterades de även, allt för att se hur mycket de klarade av = hur starka de var. Överlevde slavarna de två dagarna blev de lämnade för aktion på marknaden. vi aktionen torterades de ytterligare, de blev piskade. De som inte grät, eller visade känslor fick ett högre värde, ett högre pris medan de som grät såldes till ett lägre pris. Man bytte slavar mot djur, koppar, silver osv.
det var Araberna som kom till zanzibar för att starta slavhandeln, men hämtade människor från innersta och östra Afrika, b.la. Malawi och kongo. För att slavarna skulle ta sig hit fick de gå TILL FOTS eftersom det inte fanns några andra transportmedel, det är ju bara att föreställa sig hur många som dog under färden....
Slavarna som såldes på marknaden skickades vidare till b.la. Oman, madagaskar, Arabhalvön. Alla slavarna mördades så småningom i Asien, DET ÄR DÄRFÖR DET INTE FINNS NÅGRA AFROASIATER I ASIEN (jämfört med AFROAMERIKANER i nordamerika)
Det finns inga svarta i Asien, tillskillnad från triangelhandeln som pågick i västra Afrika och USA, något som lämnat spår i dagens amerikanska befolkning. Fruktansvärt skrämmande har den här turen varit, men ändå spännande, lärorik. Det är bara så jävla människor hur människor behandlat/behandlar varandra. Onda varelser...
Vi var på marknaden idag, handlat kryddor, tyg med mera. Vi var även på det berömda food market ikväll, perfekta stället att käka middag, mat exakt överallt. Allt från pannkaka till Hummer. Där åt vi oss mätta. Bananpannkaka med nutella, mmmmMums!
Imorgon åker vi till Nugwi, håller tummarna för massa sol och bad.
Nu är det sovadags, efter en rolig, skrämmande, spännande och god dag.
I eftermiddag ska vi på ett museum i stonetown, ett slavmuseum, allt för att lära oss lite om zanzibars historia. Slavhandeln var högst aktuell här, något som man sällan hört om. Ikväll blir det troligen food market också, matmarknaden som öpnnar när solen går ner, ska tydligen vara fantastisk mat till billig peng. Slipper man magsjuka så är det lätt värt det ;)
"The real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes but in having new eyes"
Kväll
Vi har hunnit med massor idag! Vi åkte in till Stone town vid lunchtid, där blev det lokal mat. Sen begav vi oss till Slave trade market, en minnesplats för slavhandeln. Vi gick en guidad, mycket givande tur. Vi blev visade ner i cellerna (under jorden) där slavarna höll fångade innan de skulle säljas på aktionen. 75 människor höll fångade på en yta av 10 kvadratmeter. HELT SJUKT. Jag fick kalla kåra där nere, så skrämmande. Fruktansvärt många människor har dött där nere.
Det är en skrämmande historia kring det hela, men verkligen värd att berättas:
Slavarna (afrikaner) samlades i cellerna där de fick vara helt utan mat och vatten i två dagar, under den tiden torterades de även, allt för att se hur mycket de klarade av = hur starka de var. Överlevde slavarna de två dagarna blev de lämnade för aktion på marknaden. vi aktionen torterades de ytterligare, de blev piskade. De som inte grät, eller visade känslor fick ett högre värde, ett högre pris medan de som grät såldes till ett lägre pris. Man bytte slavar mot djur, koppar, silver osv.
det var Araberna som kom till zanzibar för att starta slavhandeln, men hämtade människor från innersta och östra Afrika, b.la. Malawi och kongo. För att slavarna skulle ta sig hit fick de gå TILL FOTS eftersom det inte fanns några andra transportmedel, det är ju bara att föreställa sig hur många som dog under färden....
Slavarna som såldes på marknaden skickades vidare till b.la. Oman, madagaskar, Arabhalvön. Alla slavarna mördades så småningom i Asien, DET ÄR DÄRFÖR DET INTE FINNS NÅGRA AFROASIATER I ASIEN (jämfört med AFROAMERIKANER i nordamerika)
Det finns inga svarta i Asien, tillskillnad från triangelhandeln som pågick i västra Afrika och USA, något som lämnat spår i dagens amerikanska befolkning. Fruktansvärt skrämmande har den här turen varit, men ändå spännande, lärorik. Det är bara så jävla människor hur människor behandlat/behandlar varandra. Onda varelser...
Vi var på marknaden idag, handlat kryddor, tyg med mera. Vi var även på det berömda food market ikväll, perfekta stället att käka middag, mat exakt överallt. Allt från pannkaka till Hummer. Där åt vi oss mätta. Bananpannkaka med nutella, mmmmMums!
Imorgon åker vi till Nugwi, håller tummarna för massa sol och bad.
Nu är det sovadags, efter en rolig, skrämmande, spännande och god dag.
24/12 GOD JUL
Julafton
Hemma är det Kalle Anka nu, känner mig ganska avis. Det känns konstigt att inte vara hemma med släkt och familj, dricka glögg, äta julmat, gröt och alldeles för mycket julgotta. Men så illa är det inte ändå, det känns bara som att det absolut Inte är jul utan snarare Juli eller nåt. Här står solen mitt på himlen och klockan är två, det är 35 grader och typ lika varmt i vattnet.
Lite julkänsla blev det idag på förmiddagen ändå. Vi var på kryddtur och frukttur och fick därav utforska alla möjliga julkryddor, en doft av julen i alla fall. Det är väldigt mycket man inte vet om kryddor och frukt, men nu vet jag allt. Nu ska vi göra oss lite julfina och förbereda oss inför kvällen.
Kväll
Facit i hand. Det har varit en bra dag. Konstigt med julafton dock. Julbuffén som bestod av indisk mat (?) (total förvirring) var god och julklappsutdelningen blev rätt skoj. Men som sagt, ingen riktig jul. Ingen jul utan snö, julmat, klappar, julbak, nära och kära. Det bästa med den här dagen har varit att ringa hem. Få höra Malins, mamma och pappas röst, det värmer så, längtar så mycket efter alla fina människor nu. Snart ses vi :)
Hemma är det Kalle Anka nu, känner mig ganska avis. Det känns konstigt att inte vara hemma med släkt och familj, dricka glögg, äta julmat, gröt och alldeles för mycket julgotta. Men så illa är det inte ändå, det känns bara som att det absolut Inte är jul utan snarare Juli eller nåt. Här står solen mitt på himlen och klockan är två, det är 35 grader och typ lika varmt i vattnet.
Lite julkänsla blev det idag på förmiddagen ändå. Vi var på kryddtur och frukttur och fick därav utforska alla möjliga julkryddor, en doft av julen i alla fall. Det är väldigt mycket man inte vet om kryddor och frukt, men nu vet jag allt. Nu ska vi göra oss lite julfina och förbereda oss inför kvällen.
Kväll
Facit i hand. Det har varit en bra dag. Konstigt med julafton dock. Julbuffén som bestod av indisk mat (?) (total förvirring) var god och julklappsutdelningen blev rätt skoj. Men som sagt, ingen riktig jul. Ingen jul utan snö, julmat, klappar, julbak, nära och kära. Det bästa med den här dagen har varit att ringa hem. Få höra Malins, mamma och pappas röst, det värmer så, längtar så mycket efter alla fina människor nu. Snart ses vi :)
23/12
Dagen före Julafton
Så kom vi till Zanzibar efter några svettiga timmar köandes på buss och på färja. Jag hade inga särskilda förväntningar på boendet, hade gissat på ett halvsunkigt hostel där vi typ skulle sova i 10-manna rum. Tänk vad fel man kan ha! Vi slapp det. Istället bor vi på ett SUPERFINT hotell med magisk utsikt och dessutom i DUBBELRUM. Helt overkligt. Att bara var två personer i ett rum har aldrig varit bättre. Det märks när folk behöver vara ifrån varandra, så läget kunde inte varit bättre. Lite lugnare, lite tystare, lite fler trötta blickar.. Ny energi tack. Nu ser jag fram emot den kommande veckan på Zanzibar, den lilla lilla ön ute i Indiska Oceanen.
Imorgon är det JULAFTON (!) Galet. det går inte ha en julafton i sån här hetta, shorts och linne och en Pina Colada, det är ingen julafton. Kalle anka blir utbytt mot krydd och frukttur ..Inte okej. Men julen ska ändå firas, såklart. Vi börjar dagen med kryddtur, sedan åker vi till stan, sen blir det julbuffé och lite julklappsutdelning och därpå lite julfest. Det kan nog bli bra, trots de tropiska omständigheterna.
På tal om något helt annat, så är det helt underbart att sova i en riktig säng. En skön säng. Efter att ha "tältat" i två månader tackar min rygg mig. det här hade varit perfekta stället att ha sina käresta. Hade varit så mysigt. Zanzibar är ju lite av en romantisk pärla..
En annan sak, det är väldigt skönt att kunna gå på toa i natt, haha, slipper klättra ner för en stege mitt i natten, rulla ur sovsäcken och orientiera sig ut ur mygggnätet (vilket brukar resultera i att man väckt hela bussen). Nu blir det en veckas toafrihet! JIPPI.
Så kom vi till Zanzibar efter några svettiga timmar köandes på buss och på färja. Jag hade inga särskilda förväntningar på boendet, hade gissat på ett halvsunkigt hostel där vi typ skulle sova i 10-manna rum. Tänk vad fel man kan ha! Vi slapp det. Istället bor vi på ett SUPERFINT hotell med magisk utsikt och dessutom i DUBBELRUM. Helt overkligt. Att bara var två personer i ett rum har aldrig varit bättre. Det märks när folk behöver vara ifrån varandra, så läget kunde inte varit bättre. Lite lugnare, lite tystare, lite fler trötta blickar.. Ny energi tack. Nu ser jag fram emot den kommande veckan på Zanzibar, den lilla lilla ön ute i Indiska Oceanen.
Imorgon är det JULAFTON (!) Galet. det går inte ha en julafton i sån här hetta, shorts och linne och en Pina Colada, det är ingen julafton. Kalle anka blir utbytt mot krydd och frukttur ..Inte okej. Men julen ska ändå firas, såklart. Vi börjar dagen med kryddtur, sedan åker vi till stan, sen blir det julbuffé och lite julklappsutdelning och därpå lite julfest. Det kan nog bli bra, trots de tropiska omständigheterna.
På tal om något helt annat, så är det helt underbart att sova i en riktig säng. En skön säng. Efter att ha "tältat" i två månader tackar min rygg mig. det här hade varit perfekta stället att ha sina käresta. Hade varit så mysigt. Zanzibar är ju lite av en romantisk pärla..
En annan sak, det är väldigt skönt att kunna gå på toa i natt, haha, slipper klättra ner för en stege mitt i natten, rulla ur sovsäcken och orientiera sig ut ur mygggnätet (vilket brukar resultera i att man väckt hela bussen). Nu blir det en veckas toafrihet! JIPPI.
22/12
MÅSTE bara nämna det groteska MONSTERovädret som var för några nätter sedan i Malawi. Monsun, åska och blixtar åt alla möjliga håll, allt på en och samma gång. Trodde slutet var nära där ett tag, eftersom vår buss stod under ett fint, ståtligt träd... Och det sista jag ville se var en gul takpressening.. Sen hörde vi att det varit en jordbävning i Malawi precis när vi åkt därifrån ... kul. Discooväder och DieselSandra är två rätt märkvärdiga saker att nämna den här veckan. Sandra råkade ta en Dieseldunk som diskvatten istället för vanligt vatten.. Mm vad rent det blev.
Idag har vi solat och badar, blivit bruna och plaskat runt i 35 gradigt vatten. Inte så svalkande som man kanske önskar dirket. Imorgon åker vi till Zanzibar! Bea och jag kände att vi behövde tid ifrån varandra idag för att inte slå ihjäl varandra..haha. Det var välbehövligt.
Idag har vi solat och badar, blivit bruna och plaskat runt i 35 gradigt vatten. Inte så svalkande som man kanske önskar dirket. Imorgon åker vi till Zanzibar! Bea och jag kände att vi behövde tid ifrån varandra idag för att inte slå ihjäl varandra..haha. Det var välbehövligt.
20-21/12
Nu har vi lämnat Malawi och kommit till Dar Es Saalam, Tanzania. Det har varit två oändliga resdagar på bussen, snittat 12 timmars per dag. Men nu är vi Äntligen framme och kan nu konstatera att vi har korsat Afrika från västkust till östkust. Motsvarar cirka 1000 mil på 41 dagar! Det känns att det börjar dra ihop sig, snart är det bara två veckor till hemfärd.
De senaste dagarna har vi haft svält (om man nu vågar uttrycka sig så här) och droppen var idag innan lunchen när de sista nödmariekexen tog slut. Man kliver upp fem på morgonen och inser att det knappt finns någon frukost kvar. Detta pågrund av att det inte funnits några matvaror att tillgå i Malawi. Den tragiska verkligeheten. Man lär sig dock att inte gnälla. Bit ihop istället för bryt ihop. Fast här händer det att man smått bryter ihop också. Saknad, hunger, snarkande människorm, svett, oväder, förkyldning är sånt jag brukar få små sammanbrott över.
Vi bor på en jättefin camping här i Dar Es Saalam, alldeles vid indiska oceanen, 32 grader i vattnet. Pissvarmt. Men ack så härligt. Här stannat vi hela dagen imorgon för avkoppling, sol och bad. Vissa åker in till stan men det är jag för lat för, jag ska ligga i en solstol på stranden istället.
I övermorgon åker vi till Zanzibar för julfirande och massa mer sol och bad. Ska bli underbart det med!
Nu är klockan mycket! Vi har nyss ätit middag (22:00). Imorgon bjuds det på sovmorgon, men man lär vakna klockan sex när solen går upp. I natt sover vi under stjärnhimmel :)
Konstaterande sen sist:
* I Tanzania måste vi stanna och väga bussen typ hela tiden, ingen fattar varför (inte konstigt på att vi aldrig kommer fram...)
* För att inte bussen ska bli skrot när vi ska åka färja med den, måste alla tränga ihop sig till en stor fet klump längst fram så att inte hela underredet smäller bort. Väldigt vidrigt. Men bussen överlevde och därför var det väl värt det.
* I Malawi säger man att allt är "cheap as mango" Och förresten, Mangon här är helt jäkla bäst, världens goaste frukt.
* Man håller på att lessna på människor efter 41 dagar tillsammans, men det är ändå fascinerande hur bra vi står ut ändå.
De senaste dagarna har vi haft svält (om man nu vågar uttrycka sig så här) och droppen var idag innan lunchen när de sista nödmariekexen tog slut. Man kliver upp fem på morgonen och inser att det knappt finns någon frukost kvar. Detta pågrund av att det inte funnits några matvaror att tillgå i Malawi. Den tragiska verkligeheten. Man lär sig dock att inte gnälla. Bit ihop istället för bryt ihop. Fast här händer det att man smått bryter ihop också. Saknad, hunger, snarkande människorm, svett, oväder, förkyldning är sånt jag brukar få små sammanbrott över.
Vi bor på en jättefin camping här i Dar Es Saalam, alldeles vid indiska oceanen, 32 grader i vattnet. Pissvarmt. Men ack så härligt. Här stannat vi hela dagen imorgon för avkoppling, sol och bad. Vissa åker in till stan men det är jag för lat för, jag ska ligga i en solstol på stranden istället.
I övermorgon åker vi till Zanzibar för julfirande och massa mer sol och bad. Ska bli underbart det med!
Nu är klockan mycket! Vi har nyss ätit middag (22:00). Imorgon bjuds det på sovmorgon, men man lär vakna klockan sex när solen går upp. I natt sover vi under stjärnhimmel :)
Konstaterande sen sist:
* I Tanzania måste vi stanna och väga bussen typ hela tiden, ingen fattar varför (inte konstigt på att vi aldrig kommer fram...)
* För att inte bussen ska bli skrot när vi ska åka färja med den, måste alla tränga ihop sig till en stor fet klump längst fram så att inte hela underredet smäller bort. Väldigt vidrigt. Men bussen överlevde och därför var det väl värt det.
* I Malawi säger man att allt är "cheap as mango" Och förresten, Mangon här är helt jäkla bäst, världens goaste frukt.
* Man håller på att lessna på människor efter 41 dagar tillsammans, men det är ändå fascinerande hur bra vi står ut ändå.
onsdag 27 januari 2010
17-18-19/12-2009
Vi har varit i Malawi en halv vecka nu, vid den fina Malawisjön med de livsfarliga maskarna i. Nej, det blir inget bad för mig. Malawi är fantastiskt vackert, grönt, kuperat. Människorna är otroligt gästvänliga och tar emot oss med öppna armar. Barnen är underbara.
Är i Chitimba nu och tar det lugnt i solen hela dagen. Vilar upp oss inför de kommande långa resdagarna vi har framför oss upp till Dar Es Saalam. Snart är vi på ZzzzZanZibar. Lovely.
Igår var det våran fem månaders dag. Saknar Malin väldigt mycket. Vet inte om jag längtar hem men alla fina människor där borta i skandinavien gör att jag längtar hem en smula.
Det var en lång bussdag hit till Chitimba. Billbussen hade fest på väg hit. Kändes fucking tragiskt. Tycker inte att det känns okej att vara full, gapig och totalt respektlös i det allra fattigaste Afrika där människorna inte har någonting. Men men, man gör ju som man vill. Jag väljer att inte festa när jag ser mammor med deras barn på ryggen gå längs vägen med en vattendunk på huvudet, på den väg vi kör med bussen där några häller i sig öl efter öl. Omoraliskt.
Är i Chitimba nu och tar det lugnt i solen hela dagen. Vilar upp oss inför de kommande långa resdagarna vi har framför oss upp till Dar Es Saalam. Snart är vi på ZzzzZanZibar. Lovely.
Igår var det våran fem månaders dag. Saknar Malin väldigt mycket. Vet inte om jag längtar hem men alla fina människor där borta i skandinavien gör att jag längtar hem en smula.
Det var en lång bussdag hit till Chitimba. Billbussen hade fest på väg hit. Kändes fucking tragiskt. Tycker inte att det känns okej att vara full, gapig och totalt respektlös i det allra fattigaste Afrika där människorna inte har någonting. Men men, man gör ju som man vill. Jag väljer att inte festa när jag ser mammor med deras barn på ryggen gå längs vägen med en vattendunk på huvudet, på den väg vi kör med bussen där några häller i sig öl efter öl. Omoraliskt.
16/12-2009
Det har varit en oändligt lång bussdag. 12 timmar på väg till Malawi. Nu är vi i Kande och jag känner just precis nu att jag verkligen inte orkar skriva.....egentligen. Men...
Vi har varit på bytur här. Det var fantastiskt givande. Vi besökte hövdingens hus och han berättade hon deras kultur och deras by. Vi besökte en skola där det var 150 barn på 1 lärare. helt galet. Men barnen var hur goa och snälla som helst, alla vill hålla en i handen och följa med vart man än går. Alla vill vara med på kort. Alla vill veta vad man heter. Alla vill att man ska vara kompisar. Människorna här är helt underbara. Så snälla. Malawi är trots sin mörka historia ett land där folk är optimistiska och det ger hopp om mycket. Vi var på ett litet, litet sjukhus där det inte ens fanns en läkare, ingen hade den utbildningen, utan det vara bara typ en sjuksköterska. Närmast sjukhus ligger många mil bort, nämligen i TANZANIA. Helt sjukt. Fick träffa och prata med en massa lokalbefolkning. Det är nästan det bästa, att få höra deras historier och se hur nyfikna de är på att höra ens egna historier och upplevelser. Det är så betydelsefullt. Man lär sig mycket om människan och hur olika fast ändå lika vi är. Att få dela erfarenheter och få en inblick i andra människors liv här på andra sidan jordklotet är det bästa med den här resan. Perspektivet på min tillvaro hemma bli bättre. Jag vill aldrig mer klaga på någonting ... Även fast jag vet att jag kommer att göra det, men jag borde egentligen inte ha rätten att göra det. Vi är så jävla bortskämda. Vi har det så fruktansvärt bra. Det är orättvist, världen är orättvis.
Det har varit en dag med mening och jag känner att jag lyckades fånga den.
Peace.
Vi har varit på bytur här. Det var fantastiskt givande. Vi besökte hövdingens hus och han berättade hon deras kultur och deras by. Vi besökte en skola där det var 150 barn på 1 lärare. helt galet. Men barnen var hur goa och snälla som helst, alla vill hålla en i handen och följa med vart man än går. Alla vill vara med på kort. Alla vill veta vad man heter. Alla vill att man ska vara kompisar. Människorna här är helt underbara. Så snälla. Malawi är trots sin mörka historia ett land där folk är optimistiska och det ger hopp om mycket. Vi var på ett litet, litet sjukhus där det inte ens fanns en läkare, ingen hade den utbildningen, utan det vara bara typ en sjuksköterska. Närmast sjukhus ligger många mil bort, nämligen i TANZANIA. Helt sjukt. Fick träffa och prata med en massa lokalbefolkning. Det är nästan det bästa, att få höra deras historier och se hur nyfikna de är på att höra ens egna historier och upplevelser. Det är så betydelsefullt. Man lär sig mycket om människan och hur olika fast ändå lika vi är. Att få dela erfarenheter och få en inblick i andra människors liv här på andra sidan jordklotet är det bästa med den här resan. Perspektivet på min tillvaro hemma bli bättre. Jag vill aldrig mer klaga på någonting ... Även fast jag vet att jag kommer att göra det, men jag borde egentligen inte ha rätten att göra det. Vi är så jävla bortskämda. Vi har det så fruktansvärt bra. Det är orättvist, världen är orättvis.
Det har varit en dag med mening och jag känner att jag lyckades fånga den.
Peace.
tisdag 26 januari 2010
15/12 En bussdag
Imorse begav vi oss iväg tidigt och vi lämnade kvar de som åker hem idag vid campingen. Det blev ett lite jobbigt avsked med några tårar. Stämningen känns ständ idag, det är inte alls lika glatt som innan. Det är inga som sjunger med till "hello Africa" längre. Katastrof.
Vi är på väg mot Malawi idag, men dit kommer vi inte förrän imorgon.
Jag ska passa på att sova.
Vi är på väg mot Malawi idag, men dit kommer vi inte förrän imorgon.
Jag ska passa på att sova.
14/12-09
"Tänk om det skulle ligga tyskar och steka på Ica MAxi parkeringen hemma" - Kristoffers uttalande och jämförelse angående Malins och Emelies sunkiga, desperata solning utanför ett köpcentrum i Lusaka på en fet asfaltsparkering. --> Psykosolarna ;)
Vi har haft en halvdag i Lusaka, Zambias huvudstad. Vi har shoppat på Mrrrrr Prrrrice, ätit indiskt och handlat julklapp. Idag är vi på väg till nästa camping i zambia, snart är vi i Malawi.
----
Imorgon åker 10 pers hem, känns sååå trist, det kommer att bli tomt. Malin och Emelie kommer att saknas särskilt. Ikväll har jag lite hemlängtan. Senare väntas avskedsfest. Imorgon blir en lång bussdag. Det ösregnar ute. Åskan dånar. Önskar att jag låg i soffan hemma. Under en filt. TIllsammans med världens finaste Malin. Ikväll längtar jag väldigt mycket dit.
<3
Vi har haft en halvdag i Lusaka, Zambias huvudstad. Vi har shoppat på Mrrrrr Prrrrice, ätit indiskt och handlat julklapp. Idag är vi på väg till nästa camping i zambia, snart är vi i Malawi.
----
Imorgon åker 10 pers hem, känns sååå trist, det kommer att bli tomt. Malin och Emelie kommer att saknas särskilt. Ikväll har jag lite hemlängtan. Senare väntas avskedsfest. Imorgon blir en lång bussdag. Det ösregnar ute. Åskan dånar. Önskar att jag låg i soffan hemma. Under en filt. TIllsammans med världens finaste Malin. Ikväll längtar jag väldigt mycket dit.
<3
12/12-09
Vi har raftat och vi lever!
Vi har hoppat och överlevt!
Det har varit två gaaaalna dagar i Zimbabwe, vicfalls, zambezifloden. Har svårt att förstå allt vi gjort, allt vi upplevt och vi har överlevt.
Torsdagmorgon vaknade jag tidigt, nervös och med en hel del pirr i magen. En heldag med rafting stod på menyn. Vi begav oss ut i en gummibåt i en av världens farligaste, vildaste och elakaste floder. River wild here we come... Det var en helt fantastisk vy vi hade framför oss, de fantastiska victoriafallen med de höga bergsmassiven runt omkring. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss nere i floden.
Raftingen började med säkerhetssnack och träningm träning att paddla och träning att ramla i vattnet. Men att hamna i vattnet där var inte detsamma som att hamna i vattnet i den helt galna floden, med strömmar som inte ens går att föreställa sig.
Efter träningsrundan började det på riktigt, och det tog inte lång tid innan jag och Emelie flög i vattnet på en nivå 2 fors, pinsamt..Observera att den högsta nivån är 5. Redan där trodde jag att jag skulle dö, min mardröm är ju att drunkna så det var döööläskigt. Flög och flöt runt i vattnet som en liten gummianka. Några minuter senare kom vi att möta de riktiga monsterforsarna. Det var helt sjukt häftigt, bästa adrenalinkicken någonsin. Forsen "the mother" blev för svår för vår båt och för besättningen, vi hamnade upp och ner och jag under båten för några sekunder. Det var som en tvättmaskin där i vattnet. Lätt att få panik, men jag tog mig upp men för andra gången under dagen var dödsångesten framme och jag hann tänka under båten att jag aldrig aldrig vill uppleva en tsunami. Vattnets krafter är så enorma, går inte att beskriva.
Raftingen var häftig, att göra den i en av de svåraste floderna i världen gjorde det ännu häftigare, att göra den med underbara människor gjorde det oförglömligt. Åker ni någonsin till Zimbabwe så vet ni vad ni måste göra!! hamnar lätt på min topp 3 listan över de roligaste sakerna jag någonsin gjort.
11/12
vaknade inte alls lika nervös som dagen innan (även om jag borde gjort det). Tre hopp över vicfalls stod på schemat från den berömda bron. Slide, bungy, swing. Det var nog den läskigaste men mest adrenalinfyllda dagen i mitt liv.
Det började när vi kom till bron och tittade ner, "okej är det är skämt eller, är det tänkt att jag ska hoppa ner därifrån?! Näe, glöm det för fan!" Vi stod länge och kollade på några som hoppade och ångesten blev bara starkare. Men allt började lugnt, började med sliden som är en "behaglig" linbana över floden. Det var trevligt man kunde till och med njuta av utsikten. Vi visste inte vad soom väntade..
Sen var det bungydags, Bea och jag tillsammans i ett tandemhopp. Vi går ut på avsatsen för att få vår utrustning kontrollerad och fastspänd. Bea har panik och står och gråter, själv sitter jag och skrattar. Det var ett större kaos på insidan kan jag lova. Men när storasyster bryter ihop måste lillasyster vara stark och vice versa.
ONE, TWO, THREE, knuff, BUNGY!!!! Och off we go med världens mest panikfulla avgrundsvrål ekandes. Herrejävlar vilken vidrig känsla. Döhäftigt men så himla sjukt. Hur obehagligt som helst men ändå hur häftigt som helst. Jag kommer inte glömma känslan att falla mot marken med huvudet före. Sen var det dags för nästa hopp, Swingen. Hopp rakt ner med fötterna före, sen swingandes över floden. Swingen var roligare än bungyn, jag kunde skratta, under bungyn ville jag grina. En helt galen dag.
Dagen avslutades med sunset crusie och efter den blev det avskedsfest för de som ska åka hem på tisdag. De blev dans kvällen lång och bad i poolen, eller krig i poolen. Råkade bada med 40 dollar i fickan. Illa. Emelie trodde att bea höll på drunkna och skulle rädda henne, på köpet lyckades hon ramla och få världens skrubbsår på båda knäna. Haha. Rätt komiskt faktiskt.
Idag 12/12 har vi varit på marknad, bytt till oss saker. Fick med oss massor hem. I eftermiddag har vi varit på lionwalk, gått med lejon. Söta kissemissar, ville ta med dem hem.
Sova nu, imorgon är det ny gräns, behövs energi till det. Zambia bäntar.
PUSS
Vi har hoppat och överlevt!
Det har varit två gaaaalna dagar i Zimbabwe, vicfalls, zambezifloden. Har svårt att förstå allt vi gjort, allt vi upplevt och vi har överlevt.
Torsdagmorgon vaknade jag tidigt, nervös och med en hel del pirr i magen. En heldag med rafting stod på menyn. Vi begav oss ut i en gummibåt i en av världens farligaste, vildaste och elakaste floder. River wild here we come... Det var en helt fantastisk vy vi hade framför oss, de fantastiska victoriafallen med de höga bergsmassiven runt omkring. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss nere i floden.
Raftingen började med säkerhetssnack och träningm träning att paddla och träning att ramla i vattnet. Men att hamna i vattnet där var inte detsamma som att hamna i vattnet i den helt galna floden, med strömmar som inte ens går att föreställa sig.
Efter träningsrundan började det på riktigt, och det tog inte lång tid innan jag och Emelie flög i vattnet på en nivå 2 fors, pinsamt..Observera att den högsta nivån är 5. Redan där trodde jag att jag skulle dö, min mardröm är ju att drunkna så det var döööläskigt. Flög och flöt runt i vattnet som en liten gummianka. Några minuter senare kom vi att möta de riktiga monsterforsarna. Det var helt sjukt häftigt, bästa adrenalinkicken någonsin. Forsen "the mother" blev för svår för vår båt och för besättningen, vi hamnade upp och ner och jag under båten för några sekunder. Det var som en tvättmaskin där i vattnet. Lätt att få panik, men jag tog mig upp men för andra gången under dagen var dödsångesten framme och jag hann tänka under båten att jag aldrig aldrig vill uppleva en tsunami. Vattnets krafter är så enorma, går inte att beskriva.
Raftingen var häftig, att göra den i en av de svåraste floderna i världen gjorde det ännu häftigare, att göra den med underbara människor gjorde det oförglömligt. Åker ni någonsin till Zimbabwe så vet ni vad ni måste göra!! hamnar lätt på min topp 3 listan över de roligaste sakerna jag någonsin gjort.
11/12
vaknade inte alls lika nervös som dagen innan (även om jag borde gjort det). Tre hopp över vicfalls stod på schemat från den berömda bron. Slide, bungy, swing. Det var nog den läskigaste men mest adrenalinfyllda dagen i mitt liv.
Det började när vi kom till bron och tittade ner, "okej är det är skämt eller, är det tänkt att jag ska hoppa ner därifrån?! Näe, glöm det för fan!" Vi stod länge och kollade på några som hoppade och ångesten blev bara starkare. Men allt började lugnt, började med sliden som är en "behaglig" linbana över floden. Det var trevligt man kunde till och med njuta av utsikten. Vi visste inte vad soom väntade..
Sen var det bungydags, Bea och jag tillsammans i ett tandemhopp. Vi går ut på avsatsen för att få vår utrustning kontrollerad och fastspänd. Bea har panik och står och gråter, själv sitter jag och skrattar. Det var ett större kaos på insidan kan jag lova. Men när storasyster bryter ihop måste lillasyster vara stark och vice versa.
ONE, TWO, THREE, knuff, BUNGY!!!! Och off we go med världens mest panikfulla avgrundsvrål ekandes. Herrejävlar vilken vidrig känsla. Döhäftigt men så himla sjukt. Hur obehagligt som helst men ändå hur häftigt som helst. Jag kommer inte glömma känslan att falla mot marken med huvudet före. Sen var det dags för nästa hopp, Swingen. Hopp rakt ner med fötterna före, sen swingandes över floden. Swingen var roligare än bungyn, jag kunde skratta, under bungyn ville jag grina. En helt galen dag.
Dagen avslutades med sunset crusie och efter den blev det avskedsfest för de som ska åka hem på tisdag. De blev dans kvällen lång och bad i poolen, eller krig i poolen. Råkade bada med 40 dollar i fickan. Illa. Emelie trodde att bea höll på drunkna och skulle rädda henne, på köpet lyckades hon ramla och få världens skrubbsår på båda knäna. Haha. Rätt komiskt faktiskt.
Idag 12/12 har vi varit på marknad, bytt till oss saker. Fick med oss massor hem. I eftermiddag har vi varit på lionwalk, gått med lejon. Söta kissemissar, ville ta med dem hem.
Sova nu, imorgon är det ny gräns, behövs energi till det. Zambia bäntar.
PUSS
8/12 och 9/12-09
Lämnade Maun tidigt för att åka mot gränsen och Kasane, campen för natten. Lång resdag där vi bland annat fick stanna för "disease control", alltså, samtliga i bussarna fick kliva av för att rengöra sina skor i något som skulle likna någon slags desinfektion, men i mina ögon liknade det mer en plö av lera. Kändes bara som att man blev skitigare. Helt surrealt egentligen. Folk tror att vi har mul- och klövsjuka. Vidskepliga människor. Tycker synd om alla åsnor som vandrar runt i sin ensamhet här längs vägarna.
Nu är vi i the ghostland, Zimbabwe. Victoriafallen väntar och imorgon väntar äventyr. Här är känslan speciell. Det känns att det är ett land i kris. På resturangerna börjar servetrisen med en lång lista med saker som inte finns på menyn, i butikerna finns ingen växel, det finns inte ens en valuta. Köpte en triljonsedel för en dollar. Helt sjukt.
Våra nya medresenärer har anlänt. 10 nya människor som följer med upp till Nairobi. Många äldre... vet inte hur de ska lyckas ersätta de fina som åker hem om en vecka, det kommer bli svårt, det kommer bli omöjligt!
Imorgon Raftar vi i Zambezi, överlever vi det, blir det bungy på fredag, sen lionwalk och sunset cruise.
Kärlek.
Nu är vi i the ghostland, Zimbabwe. Victoriafallen väntar och imorgon väntar äventyr. Här är känslan speciell. Det känns att det är ett land i kris. På resturangerna börjar servetrisen med en lång lista med saker som inte finns på menyn, i butikerna finns ingen växel, det finns inte ens en valuta. Köpte en triljonsedel för en dollar. Helt sjukt.
Våra nya medresenärer har anlänt. 10 nya människor som följer med upp till Nairobi. Många äldre... vet inte hur de ska lyckas ersätta de fina som åker hem om en vecka, det kommer bli svårt, det kommer bli omöjligt!
Imorgon Raftar vi i Zambezi, överlever vi det, blir det bungy på fredag, sen lionwalk och sunset cruise.
Kärlek.
7/12-09
Ännu en dag Maun, ännu en dag vid poolen. Känns skönt att åka härifrån imotgon. Vicfalls here we come! :)
Pratade med Malin igår, kändes underbart skönt att höra hennes röst. Det ger så mycket ny välbehövlig energi. Pratade med mamma också. Söta mamma saknar jag.
Nu ska jag dricka min otroligt stora kaloribomb till milkshake. MuUmmsSs. Jag känner mig som en flodko, dvs flodhäst.
Pratade med Malin igår, kändes underbart skönt att höra hennes röst. Det ger så mycket ny välbehövlig energi. Pratade med mamma också. Söta mamma saknar jag.
Nu ska jag dricka min otroligt stora kaloribomb till milkshake. MuUmmsSs. Jag känner mig som en flodko, dvs flodhäst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)