5/12
-----
Efter magsjuka med mera är jag nu back! Vi är på väg in i Botswana i skrivande stund. Det har varit några hårda dagar. Vi åkte från "spycamp", Rundu och sen vidare till Ngepi camp. Där var vi på flodhästtur i floden. "THEY DON'T EAT YOU, THEY ONLY DESTRPOY YOU!" De jävla monstren ville gott och väl äta upp oss, I know...
6/12
-----
Ngepi var en häftig camping, väldigt lik en djungel, roliga toaletter med djungeltema. Bea och jag bodde en natt i ett treehouse. Mysigt, fint men fullt av äckliga djur och insekter. Det var till och med råttor stora som katter där!!!!! Så det blev bara en natt där mer klarade inte våra stackars utmattade psyken.
Det man kommer på rätt så fort här är att det är en himla tur att vi rör oss ständigt och ofta är på väg någonstans. Man blir så fruktansvärt raastlös av att bara sitta och inte ha någonting att göra en hel dag. Det har varit några såna dagar nu, och det är de dagarna som skapar hemlängtan. Eller inte hemlängtan...utan mer saknad till de personer som finns hemma. När det finns att tänka på hur mycket fint som finns hemma vill man även dit fort som bara den. Saknar kärlek, saknar närhet, saknar vänner. Det finns för mycket tid här i Botswana, jag gillar inte alls det. Vill inte hänga vid poolen i två dagar, det gör jag när jag bokoar en charter till Grekland. Vill ha äventyr. Längtar till victoriafallen och lite action, zanzibarlängtan börjar även den att tillta.
Här i Maun, Botswana händer inte mycket. Vi har möjlighet att åka på flygplanstur eller paddla i okvangodeltat , men jag har inte lust. Dyrt som bara den dessutom. No no. Sparar mig till bungy, rafting och allt det andra goda som väntar några hundra mil härifrån.
Idag 6/12 (kan inte fatta att det är december) blir det troligen en promenad in till stan, försöka hitta ett internet och någon god mat. Det är andra advent idag också...Tiden flyger fram. En månad kvar i Afrika.
Ciao.
AFRIKAKONSTATERANDE:
Afrika går inte efter samma klocka som vi i sverige. 40 minuter här är cirka 10 miunter hemma. det visar sig främst när man beställer mat. Här skulle man inte kunna ha diabetes, skulle vara död för längesen då.
-----
Efter magsjuka med mera är jag nu back! Vi är på väg in i Botswana i skrivande stund. Det har varit några hårda dagar. Vi åkte från "spycamp", Rundu och sen vidare till Ngepi camp. Där var vi på flodhästtur i floden. "THEY DON'T EAT YOU, THEY ONLY DESTRPOY YOU!" De jävla monstren ville gott och väl äta upp oss, I know...
6/12
-----
Ngepi var en häftig camping, väldigt lik en djungel, roliga toaletter med djungeltema. Bea och jag bodde en natt i ett treehouse. Mysigt, fint men fullt av äckliga djur och insekter. Det var till och med råttor stora som katter där!!!!! Så det blev bara en natt där mer klarade inte våra stackars utmattade psyken.
Det man kommer på rätt så fort här är att det är en himla tur att vi rör oss ständigt och ofta är på väg någonstans. Man blir så fruktansvärt raastlös av att bara sitta och inte ha någonting att göra en hel dag. Det har varit några såna dagar nu, och det är de dagarna som skapar hemlängtan. Eller inte hemlängtan...utan mer saknad till de personer som finns hemma. När det finns att tänka på hur mycket fint som finns hemma vill man även dit fort som bara den. Saknar kärlek, saknar närhet, saknar vänner. Det finns för mycket tid här i Botswana, jag gillar inte alls det. Vill inte hänga vid poolen i två dagar, det gör jag när jag bokoar en charter till Grekland. Vill ha äventyr. Längtar till victoriafallen och lite action, zanzibarlängtan börjar även den att tillta.
Här i Maun, Botswana händer inte mycket. Vi har möjlighet att åka på flygplanstur eller paddla i okvangodeltat , men jag har inte lust. Dyrt som bara den dessutom. No no. Sparar mig till bungy, rafting och allt det andra goda som väntar några hundra mil härifrån.
Idag 6/12 (kan inte fatta att det är december) blir det troligen en promenad in till stan, försöka hitta ett internet och någon god mat. Det är andra advent idag också...Tiden flyger fram. En månad kvar i Afrika.
Ciao.
AFRIKAKONSTATERANDE:
Afrika går inte efter samma klocka som vi i sverige. 40 minuter här är cirka 10 miunter hemma. det visar sig främst när man beställer mat. Här skulle man inte kunna ha diabetes, skulle vara död för längesen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar